Vi kan inte äga varann

Där står du

så snygg som alltid

Du tittar längtandes efter mig

som jag var den enda för dig

du borde veta så här dags

att jag älskar dig av all min kraft

men av logiska skäl

så kan vi inte äga varann

 

du står fortfarande kvar

som du följer varje steg jag tar

Jag känner mig instängd

vet inte hur jag ska förklara

hur jag vill att vår relation ska vara

Men jag vet

att kärleken lever för evigt

men våra känslor är en dagsprodukt

vi kanske är älskare nu

men om en månad kan det vara slut

kanske blir vänner igen om ett år

för om tiden kan ingen av oss förmå

och vi kan inte äga varann

 

När jag senare springer till dig

så vänder du dig bara om

när du inte svarar på mina rop

faller jag djupare i min självlagda grop

så jag börjar dig jaga

jag vill bara förklara

att min kärlek varar för evigt

och att ingenting kommer ändra det

du svarar att du redan vet

men säger att dina känslor har ändrats

precis som jag sagt att de kunde vända

hon har tydligen hittat någon annan

en ny kärlek hennes drömmar besannar

vi kunde ju ändå inte äga varann

 

”Känslor ändras ju varje dag

var det inte det du tidigare sa?”

Det var inget jag ville bekänna

Min egna sanning jag nu fick känna

Jag kunde inte förstå

hur jag kunde älska någon så

Men tiden tvingar mig uppleva

att min kärlek tvingas bestå

om jag hittar någon ny famn

så ska jag inte göra om samma misstag

Ingen av oss ska känna oss instängd

för vi kan inte äga varann

 

Längtan är kärlekens sång (Uppdaterad)

Blunda du med
känn efter ett tag
ge mig ett besked
för visst känns det bra
snälla säg, utan mig är du svag

För alla andra slår klockan fem
men här står tiden still
jag önskar du inte behövde åka hem
njuter utav att bara finnas till
säg att du också vill

Jag inser att du kommer såra mig
vet exakt hur det kommer att bli
blundar jag finns det inget nej
ensamheten berättar att det bara finns vi
försöker intala mig själv att tiden är förbi

Så då blundar jag ännu en gång
direkt efter du har gått
för längtan är kärlekens sång
även fast jag saknar en vinstlott
så jag är nöjd med det jag fått

Att växa in i sin roll

Ett brustet blad som alla försökte skydda
En försiktig sak som aldrig släpptes ut från sin hydda
Man hade förstått att något vackert låg där inuti
Människor i närheten hamnade i en överbeskyddande maskopi

Flera år gick av vaksam beskyddning och vård
Fortfarande väntade man att få en blomstrande vår
Men den fina blomman blev bara mer inåtvänd
Hans närhet började tvivla på vad dom tidigare känt

Precis när hoppet var ute och förväntningarna var borta
Så växte sjalken högre än sina grannars toppar
Denna blomma som nu står vackrast på ängen
Även fast vi visste om det så blev vi tagna på sängen

För våran överbeskyddade skatt
Behövde bara få tiden ikapp
Han behövde aldrig lagas trots att bladen aldrig var hela
Efter alla år kan han äntligen börja leva

Pojken som räddade världen genom att förstöra den (del #2)

Hittade en gammal dikt här som jag i ren tristess bestämde mig för att göra om.
Se resultatet nedan:

En gåva av vackert slag
Alla kommer att minnas denna dag
Resan kommer föra oss hem
Det är tragiskt att ensamheten blivit en vän
För att överleva måste man ur sina handklovar
i en värld som är korrupt och fylld av bovar

Jag kommer inte göra mer än vad som krävs
Ska bara återskapa en tidigare perfekt värld
Nu kommer domedagen att bli till sanning
Då måste alla svara för sin tidigare handling
Människan kommer få betala för sin ignorans
för att sedan starta på nytt någon annanstans

Samma dag som ni förstod
var samma dag som världen dog
Dina tidigare ord verkar meningslösa och dumma
när hela världen står gapandes helt stumma
Istället för att se livet gå mot slutet
Så rekommenderar jag att blunda den sista minuten

För jag har inte förstört världen
…Jag har räddat den

Ett tomrum

Vet ni det, mina kära församling
Att jag är trött på denna vandring
Har fått styrka jag lånat av hjältar
Nu väntar vi båda på att skutan ska välta

Hjälp och res mig upp, min herre
För vi har framtiden kvar
Det tycks att ingenting kan bli värre
Jag är ett sjunket skepp i ett övergivet hav

Min trotjänare och vän, jag ska vara ärlig
Livet mitt har blivit en enda stor tävling
Ser människors framgång genom lögn
Men vill inte själv vara lika dum

Så i framtiden ska jag segla genom blanka vatten
Ta varje chans jag får, tro mig då
Med din hjälp hittar jag tillbaka till kraften
Ska måla färg på den värld som jag uppfattar som grå

Delad kärlek

Den tomma blicken avslöjar allt. Han vet inte hur han ska formulera att hans hjärta blivit kallt. Huvudet har fryst fast och gjorde ont när han stammade fram orden.
Totalt oförberedd börjar hon känna igen hans smärta. Som en blixt slog det henne nu, att detta trots allt hänt henne förut. Pojken som stammar fram de rader han tidigare planerat.
”Du, jag vet inte riktigt om det här fungerar”
Flickans ögon blev svällande röda samtidigt som hon föll tillbaka i stolen. Att återigen förlora det hon älskar mest på hela jorden. Hon blundar så hårt så att hon inte kan känna den sorg som håller henne trakasserad. Hennes nyuppbygda borg har precis blivit raserad.
Hon får hjälp av en skakande hand att torka bort den första tåren. Han förklarar att smärtan går att övervinna med åren.
”Men jag vill ju inte att du ska försvinna!”
Jag försvinner ingenstans, sa pojken med ögats glans. Den lögnen hade han sagt en tidigare gång i livet. Han tänker om han löser situationen nu så känner hon sig inte längre sviken.
Tomheten han tidigare känt har nu blivit överförd till hans brustna kärlek. Pojkens hjärta hade blivit lättat men han kände sig feg. Han ville inte bli uppfattat som en strateg.
Han omfamnar sin gråtandes föredetting till flickvän och tänker för sig själv;
”Aldrig igen”.
När armarna omfamnade henne så flög varma känslor genom sin kropp. En önskan om att inte detta ska vara slut gav ett litet hopp.
Båda blundar och delade samma energi genom en kram. Men tankarna var inte densamma.
Hennes hjärna gav signaler om att han kanske ångrar sig och vill stanna
medan pojken insåg att kärlek är bara för dumskallar!

Sieze the day

För trött för att kämpa
För trött för att stå emot
Har ingen lust att vänta
Blir inte riktigt klok
Känner mig för svag
Det här är inte jag

För trött för att prata
För trött för att vara glad
När ska mitt hjärta starta
När ska jag bli den jag vill va
Saknar både lust och energi
Min önskan är bara att bli som ni

För trött för att tänka
För trött för att vara smart
En ödmjuk och omtyckt människa
kan jag få bli det snart?
Just nu känns det för svårt
Jag vill bara säga till mig själv – FÖRLÅT

Mitt sista slag

Res dig upp min herre
det är dags att lämna lugnet bakom oss
Ingenting kan bli värre
Vi måste sträcka ut våra nävar och slåss

Första stegen kommer att kännas ovana att gå
för nu vi lägger oss på deras nivå
Att vara passiv är inget alternativ längre
för du kan omöjligvis känna dig sämre

Äntligen ser jag ut från min dimma
I glädjen tar jag fram mitt gevär
De skyldiga ska jag finna
Jag ska hämnas på alla, jag svär

Men det spelade ingen roll hur mycket jag slog
eller hur många personer som dog
Ärren på mig själv blev bara flera
detta slaget var omöjligt att segra

Sjuk genom andras ögon

Jag vill inte tappa fotfästet
Ändå fortsätter jag att falla
Följer bara hur jag känner och tycker
det borde ingen annan se än mig

Jag vandrar ensam i motvind
men ingen tar hänsyn till det
Alla passiva människor hjälper mig med att falla
De som bryr sig visar tydligt
det är bara jag som gjort fel
kan dock inte se det själv
har fortfarande svårt att förstå
att det skulle drabba mig

När jag väl når botten
kommer det redan vara försent
Skuldkänslorna ni känner då kommer inte ändra någonting
tyvärr är det bara jag som ser klart
även fast det är mig det är fel på

Ensamhet

”Den som söker ensamheten kanske känner sig minst ensam där”
-Okänd